Kings of Convenience

Great day:  just started up a new project in one of my favorite sectors: Television. Starting out my career as a mgmt trainee at MTG, and later running strategy assignments for SVT and Ericsson among others have taught me a few things about TV, but like most other media its business and brand dynamics are changing by the hour. Leave it for a year and you’re bound to start over clueless —> a new deep dive was the only way to get going.

The first very basic thing I wanted to understand was: what is television? Finding: it’s actually not basic at all, but here’s my take..

Television = moving images with a business model

This definition separates “TV” from the broader term “video”, which would include all moving images available in all interfaces. TV is premium in contrast to all the free video that’s created and shared online. One might argue that a random video on YouTube has a business model, based on YouTube’s ad sales, just like any show on traditional free-to-air TV, but I still suggest there’s a slight distinction in that the ads are still not accepted by the viewer in the same way as in free-to-air TV.

Conclusion: television today is defined by the way it’s paid for, or rather, the reason it’s paid for. So what is it about certain moving images that makes us open our wallets? It seems like the answer is changing, and that the change is about to bring TV into the same paradigm as music. Maybe not so surprising – since the birth of www video has been following the development in music with a few years lag (for the simple reason that the files are bigger and requires more network power to distribute). However, let me give an example to make my point:

In a talk I had with Spotify last year, they said something that stuck in my mind à when developing the service, Spotify never saw iTunes (the dominant force in music retail at the time) as a competitor. Instead they saw themselves as a substitute to illegal downloads. The explanation is that consumers do not value content anymore. All songs available on Spotify + millions more are downloadable from torrent sites or streamable from YouTube. So why pay Spotify 10 USD / 99 SEK for something that I can get for free?

The answer: convenience

As a premium user, you do not pay Spotify for the access to millions of songs, but for a fantastic interface that helps me search, sort, share and bring with me everywhere. Content is not king anymore. Convenience is, and it’s heavily undervalued. A quick poll of my friends (varying degree of music interest) suggests that doubling the 99 USD one-size-fits-all price point would not by far cut the paying customer base in half (of course a real study would be needed to prove this point).

Back to television. Even here it seems like convenience is taking over as the primary user value, for the same reason as in music. All content is available for free somewhere, but getting it takes effort, knowledge and time. Erasing those hassles is clearly something worth paying for, and this insight is the basis behind the recently launched or updated TV-offerings from both Google and Apple. They are providing interfaces that help me search, sort, share and bring with me anywhere. Compared to Spotify, Apple and Google even go one step further, in that they aggregate content from multiple platforms, some of which are “free” (like YouTube and Vimeo) and some are “premium” (like Netflix and iTunes), but by charging a one time fee of 99 USD (as in the case of Apple TV), these solutions transform free content into a premium experience, based on the value of convenience. To create a solid user experience, Google has even formed an alliance with Intel and Sony to integrate hardware and software smoothly (Apple famously does it all in-house – ”if you are really serious about software, you should make your own hardware”)

 

Finally I want to recommend another premium TV service, for which I just signed up at 4.99 USD/month: Unblock US. It’s a VPN-free service that makes my browser believe that I’m in the US when I’m trying to access free online video from HBO, Hulu, Comedy Central etc (which is blocked outside of the US since foreginers are outside the target groups for the ads that finance the content). By helping out with this, Unblock US provides me with a premium experience, and hence transforms mere video into television.

PS: speaking of television, read this passive aggressive email I wrote (in Swedish) a few years back to the Swedish head of MTV Networks (that owns Comedy Central), when CC blocked the streaming of two of my favorite shows

Hej,

Jag har följt Colbert Report och Jon Stewart via comedycentral.com sedan ett par år och blev rätt besviken när jag förra veckan utestängdes från websiten pga era krav som rättighetsägare i Sverige. Jag liksom de flesta av mina jämnåriga (programmens målgrupp mitt i prick) tittar inte längre på tablå-TV utan använder webben som kanal till vårt favoritcontent. Jag är lite förvånad att MTV, som har levt med min generation sedan 80-talet, inte förstår detta.

Som reklammedium är era pengar är sannolikt bättre spenderade på en lösning som streamar programmen till målgruppen on-demand, än på distributörsavtal med ComHem, Boxer, Viasat och gänget, som alla tappar abonnenter i de yngre åldersgrupperna. Via operatörerna tvingas dessutom de flesta som kan tänkas vara intresserade göra ett aktivt val att ”uppgradera sitt kanalpaket”, en tröskel som ytterligare fjärmar er från målgruppen. Ni behöver inte finnas i ”TV” för att etablera CC i Sverige.

Dessutom tror jag inte, trots CC:s starka varumärke, att ‘kanalen’ är speciellt relevant för den målgrupp ni är ute efter. Det folk pratar om (och länkar till) är ‘programmen’ – colbert, jon stewart, south park etc. CC som kanal är bara en begränsande struktur så länge varumärket inte representerar ett gränssnitt som gör det lättare, inte svårare, att komma åt och interagera runt programmen.

En annan sak som gäller Colbert och Stewart specifikt: Dessa är (trots sina komiska alibin) nyhetsprogram vars hela humor bygger på dagsaktuella referenser. Jag vet inte vilken fördröjning ni sänder med (iom att jag inte kommer åt kanalen) men på snacket i bloggosfären verkar det som att era motsvarigheter i andra länder ofta har en knapp veckas fördröjning. Detta minskar såklart programmens relevans ordentligt.

Hur som helst, jag hoppas få återse mina favoritprogram på webben snart. Via Sverige eller USA spelar ingen roll, men om inte ni rättighetsägare löser det lär fansen hitta egna och betydligt mer svårkapitaliserade sätt att komma åt programmen. Det vore synd.

VH

Henrik Evrell

 

Posted in Okategoriserade | Tagged , , , , , | View Comments

Rädda världen i små steg

Manschettknappar tillverkade av delar från AK-47or

Kalasjnikov, eller AK-47, är ett av världens mest spridda vapen. Sedan starten 1949 har över 100 miljoner exemplar tillverkats. Med dess böjda magasin och gevärskolv i trä, har den blivit en symbol för gerillakrig, uppror och revolutioner. Dessa vapen är en av de viktigaste verktygen i de väpnade konflikter som pågår runtom i världen, inte minst i Afrika, och är mycket uppskattade hos våldsverkare tack varje sin robusthet, pålitlighet – och inte minst sitt billiga pris. Wired har skrivit en mycket läsvärd artikel om AK-47:ans påverkan på modern krigsföring. 

Företaget Fonderie47 (knappa in serienumret 88112578) har en affärsidé som går ut på att bekämpa tillgången av AK-47:or i krigshärdar. Grundaren Peter Thums sätt att gå tillväga är smått genialiskt. Han köper upp begagnade vapen på de lokala marknaderna i konfliktområden och smälter ner dem. Fast inte riktigt helt. Ett par utvalda delar görs om till exklusiva smycken, som manschettknappar, örhängen eller ringar.

Smyckerna gör i samarbete med internationellt kända designers som Roland Iten och Philip Crangi och de har inte sparat på krutet (förlåt, var tvungen). De guld- och platinapläterade dyrgriparna betingar ett pris på 35 000 dollar och uppåt. För intäkterna köper de sedan fler begagnade vapen i Afrika, hittills har de på så sätt fått bort över 6 000 gevär. Förutom att dessa vapen de facto är borta, driver det dessutom upp priset på de krigsverktyg som finns kvar.

Det är fler än Peter Thum som förstått att bygga sitt företag på sociala värden. Köper du ett par skor från Toms Shoes i USA ger företaget samtidigt ett par skor till en behövande barn någonstans i världen. Hittills har över en miljon par delats ut. Till och med den stentuffa rapparen 50 Cent har insett den kommersiella styrkan i att ge människor möjlighet att hjälpa till. Med sitt energishot Street King har Queens-sonen lovat att ge bort en miljard (!) måltider till svältande barn. Sedan starten i våras har de via FN redan givit bort 3,5 miljoner mål mat. Dessa företag är tecken på CSR-begreppet har mognat, från att vara något påklistrat som ledningen har tyckt “verkar vara bra att ha” till att faktiskt vara en integrerad och fundamental del av affärsidén. Saltå Kvarn är ett inhemskt exempel, som går längre än de flesta företag för att minimera och kompensera för sin miljöpåverkan.

Uttrycket “du är vad du köper” passar lika bra in här som fickpluntan på Bajens bandymatcher på Zinkens IP. Ägaren av Fonderie47:s smycken får inte bara en en statussymbol att bära på cocktailminglet och känslan att bidra till en bättre värld – man framstår som en god människa. Likaså med ett par Toms Shoes på fötterna. Det pågående forskningsprojektet World Value Survey, med Ronald Inglehart i spetsen, visar just att ju högre levnadsstandard (mätt i BNP/capita) ett land har, desto viktigare blir livstilsmarkörer. Men vill människor bara boosta sina egon? Jag tror inte det. Däremot har vi, tack vare nya kollektiva, digitala fenomen såsom mikrolåntjänsten Kiva och proteinvikarspelet Fold.it insett att det går att hjälpa till utan att insatsen blir överväldigande. Ska man köpa ett energishot kan man ju lika gärna mätta ett barn på samma gång.

Fenomenet liknar mycket Groupon och andra rabatttjänster, där människor får köpa prylar billigare om de sluter upp tillsammans. Skillnaden är att värdet är utåtriktat, och kommer andra människor till gagn, istället för endast sig själv. Man kan inte rädda hela världen på en gång, men alla kan ta små steg åt rätt håll. Vilka steg tar du?

 

Posted in Spaning, Upplevelse, Varumärke | Tagged | View Comments

Samtidigt i innovationsfabriken…

När jag hade läst Johans formidabla presentation så började jag leta i min gömmor efter en gammal presentation jag gjorde som handlade om disruptiv innovation. Ja, och då menar jag den typen av disruptiv innovation som Clayton M Christensen pratar om, inte det som mindre nogräknade personer slänger sig med så fort det handlar om allt som är nytt.

Jag tror att den här presentationen matchar väldigt väl med vad Johan beskriver och även om det finns gigantiska barriers of entry in på bankmarknaden så finns det inget, jag säger inget!, som hindrar delar av deras verksamhet att flytta ut från de stora bankhusen om de inte gör något.

Posted in Okategoriserade | View Comments

What if banking!

Min goda vän Johan Löfmark på Tieto höll nyligen ett föredrag om hur en bank skulle kunna se ut om den var ett resultat av ett joint venture mellan Facebook, Google och Apple (like that’s ever gonna happen).

Det är så intressant att ni måste läsa om det.

Posted in Okategoriserade | View Comments

Tystnad skapar hype – men inte bara

iPhone 4S

Idag fick jag ett par minuter av SVT-fame när Anne Lindström intervjuade mig angående varför Apple får så enormt mycket hype när de lanserar nya produkter. En inte helt enkel fråga att besvara på ett par minuter och ännu mer komplex att svara på i en kort notistext. Därför fyller jag ut lite här.

Vi brainstormade på kontoret och kom fram till att det finns ett antal punkter som är viktigare än andra när det gäller Apples förmåga att skapa hype.

Långsiktigt varumärkesbyggande

En av de direkta felaktigheterna i SVT-artikeln var att Apples förmåga att skapa hype skulle bero på deras överlägsna marknadsföringsstrategi. Det är inte så att den är dålig, precis tvärtom men det som verkligen är deras styrka är hur de under väldigt lång tid har byggt varumärket Apple. Marknadsföring är bara ett av verktygen de använder, det som verkligen gör de sticker ut från mängden och skapar sån hype är att de låtit varumärket vara drivande i varje del av företaget. Från produktens egenskaper, förpackningens design, utformandet av deras affärer, marknadsföringen till Steves fantastiska keynotes. Och säkert hundratals andra ställen.

Evolutionär utveckling

En underskattad och nästan bortglömd konst är att berätta en enkel historia för marknaden och dess konsumenter, en konst som Apple behärskar till fullo. Låt oss bara se på hur de under flera år berättat historien om iPhonen.

Konsistent namngivning

Alla modeller och telefoner har hetat iPhone. Det enda de har ändrat är suffixet, själva siffran som berättar vilken modell vi håller i handen. Varje modell utlovar därmed en evolution från föregående modell samtidigt som vi förstår ungefär vad vi kommer få.

Namnsynkad uppgradering

När man skapar en så enkel namngivningsstruktur som iPhonen har gör man det också enkelt att koppla den tekniska utvecklingen till nya modeller. Varje ny telefon utlovar en ny funktionalitet som i Apples egna ord ofta blir revolutionerande.

Uppdatering (Tack Tom för korrektionen)

  • iPhone – ett helt nytt sätt att se på vad en mobiltelefon faktiskt kan vara.
  • iPhone 2 – dina utvalda applikationer på telefonen via ett väldigt enkelt gränssnitt
  • iPhone – nästa launch där namnet faktiskt inte ändrades men där Appstoren presenterades
  • iPhone 3G – 3G! App Store lanseras tillsammans med 3G-funktionalitet.
  • iPhone 3GS – En tydlig evolution av föregående modell.
  • iPhone 4 – Skärmen tas till nya höjder och introduktion av Facetime i telefonen (som förvisso inte blev den succé som de hoppades)
  • iPhone 4S – Introduktion av iCloud tätt integrerat till telefonen.

Man kan tycka det är banalt men att göra det så här enkelt att följa utvecklingen av en produkt är inte irrelevant. Vi som kunder älskar enkelhet mer än de allra flesta företag förstår.

Swim upstreams

Apple har gjort precis tvärtom mot i stort sett alla teknikbolag i Silicon Valley har gjort. De har skapat en walled garden kring sitt ecosystem av produkter och tjänster när alla andra strävar efter maximal öppenhet. De har varit knäpptysta med att läcka information när de flesta andra har accepterat transparens som ett modus operandi. De har bestämt sig för att tjäna pengar på produkter istället för tjänster istället för tvärtom.

Det här betyder inte det andra sättet är fel, det enda det säger är att Apple har valt sin egen väg och de har varit extremt skickliga att exekvera på den valda strategin.

Är det här alla saker som gjort Apple extremt skickliga på att skapa hype? Självklart inte. Men det är ett litet bidrag till förklaringen kring varumärket och kulten Apple.

Posted in Okategoriserade | View Comments